Fullspäckad dag

Har varit på benen precis hela dagen idag. Är äntligen hemma och kan vila ordentligt nu. Bebisen har inte rört sig mycket alls nu när jag själv varit så pass aktiv så jag hoppas den kommer igång snart! 
Har i alla fall varit på möte hos min nya kurator som jag börjat gå hos nu. Hon är jättebra och allt funkar toppen mellan oss, skönt. Känns dock konstigt för jag har bytt avdelning helt och hållet och det är fortfarande lite svårt att hitta. Dessutom är det många fler där, vilket också är lite ovant. Men det löser sig säkert. Ska träffa henne någon mer gång till innan semestertider drar igång och sedan ses vi till hösten igen. Jag nämner inte ofta min psykiska hälsa i denna blogg, det känns ganska privat för mig så brukar inte skriva om det så ofta även om den har sin egen lilla kategori här. Kort sagt så mår jag bra dock efter flera år av psykisk ohälsa och har gjort ganska länge men jag behöver fortfarande samtalskontakt lite då och då. Sedan väntar jag på min tur till en ptsd-behandling. Får se när det blir. Har stått i kö i typ två år nu.... Väntan är lång så jag är oerhört tacksam över att jag ändå känner mig stabil och det som känns jobbigt går inte längre ut över mitt dagliga liv så det är jätteskönt. Jag brukar skriva av mig när saker och ting känns omöjligt stora. Det är fantastiskt att skriva. Jag älskar att ha en blogg. Dock får vi se hur öppen jag känner att jag vill vara just här. Det är något som får växa fram med tiden. 
Jaja, nog om det! 
 
Efter besöket gick jag och köpte en present till mamma som fyller år imorgon. Vi är ett större sällskap som ska ut och äta på restaurang för att fira, ska bli mysigt och roligt. Jag är glad att det är röd dag imorgon så Vickan är ledig. Hoppas på att vädret håller i sig. Har varit så himla fint i ett par dagar nu. Är dock för varm för att vara ute och njuta särskilt mycket. Jag blir så lätt överhettad. Försöker klä mig så ljust som möjligt men det svalkar inte tillräckligt. :p Fick för övrigt kila in på H&M idag och köpa en klänning för jag råkade i stressen att komma iväg imorse rycka åt mig ett linne till mina leggings som hade fläckar på sig. Inte jättefint. På bussen lyckades jag skyla fläckarna med koftan men så fort jag kom till A6 skyndade jag mig in på H&M för att köpa något att byta om till. Blev en klänning från deras basics avdelning i ljusgrått som blev jättefin till magen. Skyndade mig sedan in på toaletten och bytte om illa kvickt innan jag kilade iväg till kuratorn. Kände mig superfin hela dagen. :) 
 
Efter presentletande och lunch for jag hem och gick ut med Noomie en promenad på cirka en halvtimme. Nu är jag helt slut och hade dessutom lite lätta smärtor under promenaden så ska ligga framför fläkten och kolla på TV nu och bara ta det lugnt tills Viktor slutar sitt jobb. Behöver verkligen vila känner jag för nu har energin tagit slut. Har för övrigt en del blogginspiration för tillfället så får se ifall jag lyckas skriva de inlägg som jag gärna vill få ut. :) Ibland tänker jag och så händer inget, men vi får se. :P 
 
Vi hörs. 
 
 
Slänger in en liten bild på mig där jag ser helt galen ut förvisso, men jag gillar min frisyr idag. :) Och ignorera att upphängningssaken sticker ut från klänningen. Orkade inte ta om bilden. :p 
Allmänt, Psykisk hälsa | | Kommentera |

Att byta klädstil

För ett par år sedan råkade jag ut för en depression när jag gick på högskolan. Jag är fri från den idag, men då var det riktigt jobbigt. Jag tänkte inte gå in på depressionen i sig just nu i detta inlägg, men däremot har jag det senaste haft tankar på hur mycket den faktiskt förändrade min syn på mig själv och mina kläder. Tidigare var jag aldrig en tjej som klädde mig superfärgglatt men jag hade ändå lite färg på kläderna. Hade fina klänningar och tyckte det var roligt att shoppa kläder. När depressionen gjorde entré i mitt liv och jag av de antidepressiva medicinerna började gå upp i vikt- försvann mitt intresse för kläder. Jag tror att jag kanske omedvetet började klä mig efter mitt humör och känsloläge. Färgerna på mina kläder ersattes av helt svarta plagg. Någonstans ville jag liksom gömma mig eftersom jag inte alls var nöjd med hur jag såg ut och hur jag kände mig på insidan. Ingenting hade liksom någon mening. Jag som hade varit så smal innan gick upp dubbelt så mycket i vikt och då passade inte alla kläder jag tidigare hade haft på mig. Dessutom började jag klä mig i allt lösare plagg för jag skämdes så för att jag var så "tjock och ful". 
 
Att jag gick upp i vikt berodde inte på hur jag åt, utan på att medicinen gjorde mig svullen och stor. Jag har aldrig varit överviktig tidigare och vi har inte ens övervikt i släkten eller närmaste familjen. Jag storåt inte heller skräpmat eller chips eller andra energitäta saker. Idag hade jag inte velat ha medicinering för min depression hjälptes inte heller av den. Tyvärr var det enda hjälpen jag erbjöds för behandling. Helst hade jag velat träffa en psykolog men tyvärr vill vården oftare medicinera då det ofta är ganska lång kö till kuratorer och psykologer. Jag kan förstå till viss del att skriva ut medicin då är en lättare utväg, men precis som med allt annat så passar det inte alla. Jag mådde egentligen bara sämre och när jag påpekade detta för min läkare gång på gång så blev han nästan gråhårig efter att med ljus och lykta försöka hitta en medicin som var lämplig men som ändå bara var en i raden som inte fungerade. Idag har jag faktiskt en psykolog, även om jag räknas som stabil och depressionsfri. Jag har lite obearbetade saker jag går igenom och det är så mycket bättre för mig än att äta medicin. Jag önskar bara att det kommit tidigare. 
Jag har startat en ny kategori på denna blogg som heter just "psykisk hälsa". I takt med att jag bloggar vidare här kan jag dela med mig mer av mina erfarenheter gällande depression och andra saker, såsom min ADD-diagnos. Men det är något som får växa fram med tiden när jag känner mig redo. :) 
 
Tillbaka till kläderna. När jag mådde som sämst blev det att jag gömde mig själv i stora, lösa kläder och hela min garderob bestod endast av svart. De få gånger jag faktiskt försökte ändra på detta och köpa någon annan färg någon gång, så hamnade denna snabbt i en hög som skänktes bort till second hand. Att visa mig i färg var helt otänkbart. Jag ville bara gömma mig. 
Även när jag mådde bättre så var det en trygg vana att bara köpa svarta plagg. När jag gick ner ganska många kilo i vikt så byttes de lösa plaggen mot lite tajtare plagg- men de var alla fortfarande mörka. Till och med mitt första mamma-plagg var svart av ren vana. Kände liksom att jag inte kunde bära upp en annan färg.
Idag har jag tröttnat rejält på att bara inhandla mörka plagg. Mitt självförtroende har vuxit sjukt mycket sedan jag slog mig fri från depression. Nu har jag bestämt mig för att ta steget i att investera i lite nya kläder, vilket jag ändå behöver för min växande mage. Denna gång är det en betydligt mer angenämn anledning till att magen växer. Kroppen bakar ju en bebis just nu! ❤️️ Hursomhelst har jag så smått börjat ta steget till att investera i lite mer färgglada plagg. Har inhandlat en vit lite längre skjorta bland annat samt en puderfärgad (?) tröja och ett par denimblå leggings. Tröjan bar jag idag och det känns väldigt ovant att bära något som faktiskt inte är svart. Känner mig typ utblottad haha, men jag är också så nöjd! :D Jag är så nöjd att jag faktiskt vågade att köpa någon annan färg än svart denna gång det var klädinhandlingsdags. Och jag tänker fortsätta att våga och förhoppningsvis bara känna mig mer och mer bekväm i det. Dessutom blir jag glad av det. Jag är ganska säker på att de där mörka kläderna har dragit ner mitt humör på senaste tiden så känns himla skönt att prova något nytt. Kläder har börjat kännas roligt igen. :) Och när bebis väl är ute kommer nog mitt intresse för kläder öka mer när jag inte måste tänka på att anpassa mig till den växande magen. 
 
Alltså jag vet inte var jag är påväg med det här inlägget mer än att berätta att det är väldigt stort för mig att jag nu aktivt försöker välja bort svarta och mörka plagg. Ett litet steg för människan, men ett stort steg för mig. ;) Nu vill jag typ ha glad färg på allt eftersom det får mig att le. Och att köpa färgglada bebiskläder är hur roligt som helst. Både bebis och mamma lär vara riktiga färgklickar sedan i höst. ;) 
Psykisk hälsa, Tankar och funderingar | | Kommentera |
Upp