Vecka 34 uppdatering

Snart är det dags att lämna vecka 34 bakom oss för den här gången. I skrivande stund är det cirka 43 dagar kvar till bf och det är ju typ ingenting. I teorin är det ingenting men i praktiken känns det som en evighet. ;) Det går långsamt nu. Men det har jag ju tyckt sedan ett litet tag tillbaka. :P 
 
Denna vecka har jag lagt märke till ett par saker. Det första är att bebisen gör större och långsammare rörelser nu, det är inga karatekickar. Förvisso har det inte varit en liten karatebebis innan heller kan jag väl inte säga, men hen fick in betydligt kraftigare förut. Bebis har ju blivit så stor nu så det är inte mycket till utrymme kvar inuti mig. Men det är mysigt när man känner hen trycka och buffa när vi har händerna på magen. Som att vi har små konversationer. :) Det andra jag lagt märke till är att jag knappt kan andas och det blir banne mig bara värre. Bebisen trycker på mina revben som om det inte finns någon morgondag i princip vilket gör att jag har väldigt svårt för att dra djupa andetag. Det är lite obehagligt. Hen verkar ännu inte vara sugen på att fixera sig, men jag hoppas att bebis är påväg neråt i alla fall. Har hört att det ska vara lite lättare att andas då så jag hoppas på det. :) Det tredje jag märkt framför allt denna vecka är att det hugger så otroligt mycket i underlivet! Vet inte om det är för mycket information, men det känns ibland som att jag får tusen knivhugg i de regionerna och det varar i ett par sekunder. Ibland viker jag mig nästan dubbel av smärta. Det kommer fort och utan förvarning. Detta är något jag måste fråga barnmorskan om vid nästa besök för jag har ingen aning om vad det är. Foglossning? Sammandragningar (hoppas på det)? Eller är det bara lillan som kommer åt en massa nerver? Önskar jag hade en manual haha. Att googla har inte hjälpt, det står typ ingenting så jag hoppas att barnmorskan kan ha någon aning. 
 
Annars är jag konstant trött. Har ont i ryggen och "mensvärk" som gör så intensivt ont ibland. Är väldigt törstig och har eviga cravings på vattenmelon. Att dricka något annat än vatten hjälper inte, jag måste ha just vatten annars känns det som om jag aldrig blir otörstig. Vet inte om det makes sense, haha. Känslolivet går som vanligt upp och ner men har känts lite bättre denna vecka i alla fall så det är skönt. 
 
Känner att vi har börjat komma iordning en del, vilket känns bra. Spjälsängen har vi äntligen ställt där den ska vara så nu är det bara att bädda den. Vagnen är bäddad. Det är några småsaker vi behöver köpa och så är det lite saker till förlossningsväskan som vi ännu inte har börjat packa. Det där med att jag ville vara klar till vecka 35... Ah, eller hur. Så blev det inte. Är några saker jag vill köpa och så till den, grejer till mig som fattas. BB-väskan har jag tänkt att göra ett inlägg om så det ska jag försöka att hinna med. 
Längtar mycket till nästa vecka nu. Då är det dags för barnmorskebesök igen. De kommer tätare nu och det känns väldigt roligt och bra. Jag gillar att gå till barnmorskan. Det är så viktigt med en som är bra, tycker jag. Och vår är verkligen super, vi gillar henne båda två. Är ärligt talat lite nervös, för nästa gång är det sista gången vi träffar henne innan hennes semester. Kommer bebisen som beräknat så ser vi typ inte henne mer förrän på efterkontrollen och det känns på något sätt lite sorgligt. :P Vi ska ha en vikarierande barnmorska sedan och jag hoppas verkligen att hon kommer att vara lika bra som vår. Väldigt nervös för det, men förhoppningsvis är hon också bra. :) 
 
Alla pratar som att bebisen är en egen individ nu. Blivande mormor och farmor ringer ofta och kollar hur det är med bebisen. Känns som det börjat bli så verkligt och ändå känns det fortfarande så overkligt. Jag har varit gravid hela det här året och jag kommer knappt ihåg hur det känns att inte vara det. Har börjat kolla på förlossningsprogram, typ En unge i minuten. Jag har aldrig sett det förut men nu har jag sett i alla fall ett avsnitt. Det känns konstigt att om bara en månad kommer det där att vara vi. Det är lite för stort att ta in och jag antar att det kommer kännas så hela tiden. Kanske börjar jag känna att det är verkligt först när jag får se vem det är som har gömt sig därinne under alla dessa månader. :) 
 
 
Här är jag precis i början av vecka 34. Magen ser ut som en vattenmelon, haha. Jag tycker som sagt inte att den ser så stor ut, men jag är förmodligen bara blind för det är ju faktiskt en tydlig skillnad om man jämför med hur det var innan jag var gravid. Tycker det är så spännande och jag är så oändligt tacksam för att vi fick den här chansen. ♥ Nu håller vi tummarna för att allt fortsätter att gå bra. <3 
Gravid 2017, Magbilder | | Kommentera |

Vecka 32

Lördag idag och 26 grader. Jag. Smälter. 
 
Denna vecka har jag verkligen fått känna på hur det är att vara gravid när det typ är två miljoner grader ute. Fint väder hela veckan och visst är solen skön men ärligt talat att vara höggravid under sommaren är inte jättemysigt.... 10/10 would not recommend. Inte nog med att det verkligen är varmt ute, som gravid har du också betydligt högre kroppstemperatur. Jag tar mig ut i den mån jag kan, men mitt på dagen sol fixar jag knappt... Då går jag hellre ut på kvällen. I skrivande stund har jag faktiskt varit ute i dessa 26 grader och nu kyler jag mig med två kalla handdukar och ska duscha kallt strax. :) Hade det inte varit för Noomie hade jag varit inne och väntat till på kvällen. 
 
Denna vecka har jag också haft mer smärta, vilket det i och för sig känns som att jag skriver varje vecka. Jag trodde att det var förvärkar, men eftersom de aldrig gick över och både kom när jag vilade och var ute och rörde mig så tog jag upp det med min barnmorska i fredags. Smärtan sitter i ryggslutet och går som ett bälte runt hela magen. Fick till svar att det kunde vara foglossning. Yay. Det har jag väl i och för sig haft lite känningar hela graviditeten av, men ändå. Det är så förvirrande med all smärta. Är inte van vid det men å andra sidan har jag ju aldrig varit gravid innan heller. 
 
BM-besöket gick i övrigt bra, vi fick lyssna på hjärtat och hon hittade det typ direkt så det var jättemysigt att få höra. Sedan kände hon efter hur bebis låg och just nu ligger hen med huvudet uppåt på höger sida. Har bebis inte vänt sig till nästa besök i mitten av juni så blir det nog ett vändningsförsök sedan om ytterligare någon vecka efter det. Tog blodprover också, återigen blev jag stucken tre gånger för hon ville vara säker på att jag verkligen hade så dåligt järnvärde och ja tydligen så har jag så dåligt. Eller blodvärde som de kallar det för. Dock är det inte supersuperdåligt utan ligger precis på gränsen för vad som är okej. Så det är lite osäkert ifall jag ska börja med järntabletter eller ej. Helst vill jag nog slippa men ja får se vad de säger när jag får veta resultatet. :) Försöker äta järnrikt men det hjälper inte direkt. Blodsockret var perfekt så det kändes bra och jag har inte gått upp allt för mycket i vikt heller. :) Har en väldigt liten viktuppgång för att vara så gravid som jag är så det är jag glad för. Särskilt med tanke på att jag inte varit den hälsosammaste den här graviditeten. Nu när det är så varmt blir det mycket glass. 
 
Sedan skrämde bebis oss återigen på kvällen. Efter besöket igår mötte jag upp min kusin som har en liten bebis och vi umgicks ett  tag, var superkul att få se henne igen. Sedan började ryggen krångla så jag for hem och lade mig. Låg hela eftermiddagen och kvällen och tyckte att det sparkades dåligt därinne. Min kickometer på mobilen var oroväckande låg så jag ringde faktiskt in till förlossningen och for in på ett ctg och de ville även göra ultraljud för säkerhets skull. Jag tycker det är skönt att de verkligen bryr sig, man blir så omhändertagen och de flesta är så himla gulliga att jag blir rörd. Jag tycker det känns tryggt att man blir tagen på allvar för det här med minskade/svaga fosterrörelser, att forskningen kommit så pass långt. Kanske låter jag som en hispig mamma för folk som har kollat upp rörelserna ett antal gånger under denna graviditet, men för förlossningspersonalen får jag komma precis när jag vill och det känns helt underbart att de är så förstående. Bebisen sparkade faktiskt en del under ultraljudet och ctg:n såg jättebra ut. Hen är precis i den storlek och vikt som hen ska vara i under denna period och jag fick också veta att det ser ut att bli en normalstor bebis. Skönt. 
Jag och Viktor har slutat freaka ut när vi upptäcker att rörelserna avviker. Klart vi blir oroliga, men vi stressar inte längre upp oss utan sätter oss lugnt i bilen och åker in. I de allra flesta fall mår ju faktiskt bebisen bra därinne, men man ska alltid kolla upp. Vi har som regel att vi går inte och lägger oss oroliga över hur bebisen mår, utan vi ringer in hellre en gång för mycket. Det känns tryggt. Och jag är glad att vi har hyfsat nära till förlossningen också, det underlättar. 
 
 
 
Vecka 32 magen i torsdags. Detta var när vi precis var hemkomna efter att ha firat mamma och jag var supertrött. :p Fläcken på min klänning är vatten jag spillt och inget annat. Blev inte snyggare än såhär. Jag orkar inte ta så fancy bilder, vilket jag inte vet om jag kommer ångra sedan. Men om jag i framtiden skulle gnälla på det så vill jag bara påminna mig själv redan nu om hur trött och varm jag är och faktiskt inte orkar. :P Det är roligt minne oavsett hur det ser ut. Om åtta veckor cirka får vi träffa dig. <3 
 
Nu ska jag gå och blöta ner mina handdukar igen och sedan lägga mig ett litet tag innan Viktor kommer hem från jobbet. Han jobbar sista lördagen idag, yay. 
 
Hörs senare. Nu välkomnar vi vecka 33. :) 
Gravid 2017, Magbilder | | Kommentera |

Bilder

 
Ville lägga upp detta i förra inlägget men blev inte för datorn krånglade lite. Nu är det bra igen med den dock så här kommer dem. :-) 
 
Första är senaste magbilden från idag. Följde inte trenden från föregående veckor där jag haft endast svarta plagg på mig och uppsatt hår så det är ett steg framåt. ;) Står på tå framför spegeln för jag är lite för kort för att nå upp till den. Ignorera gärna fläckarna på spegeln också. Skulle behöva rengöra spegeln snart. :-) 
 
Andra bilden är ett nytt klädesplagg till mini. Eller så nytt är det inte. Köpte det för några veckor sedan, men har inte kommit mig för att visa det förrän nu. Tror inte jag visat det i alla fall? Det är i alla fall från Kappahls Newbie-kollektion. Alltså jag älskar Newbie. De har så otroligt fina och söta kläder. Det framgår inte men det är små stjärnor på. Tog denna i storlek 50 men ska nog tillbaka och köpa den i storlek 56 också. Är lite orolig att bebisen inte ska kunna ha storlek 50 eftersom jag var ganska stor när jag föddes och kunde hoppa storlek 50 helt. Är ju inte säkert det blir så med vår för Viktor var rätt liten men man vet ju aldrig. :) 
 
Magbilder | | Kommentera |
Upp