Vecka 32

Lördag idag och 26 grader. Jag. Smälter. 
 
Denna vecka har jag verkligen fått känna på hur det är att vara gravid när det typ är två miljoner grader ute. Fint väder hela veckan och visst är solen skön men ärligt talat att vara höggravid under sommaren är inte jättemysigt.... 10/10 would not recommend. Inte nog med att det verkligen är varmt ute, som gravid har du också betydligt högre kroppstemperatur. Jag tar mig ut i den mån jag kan, men mitt på dagen sol fixar jag knappt... Då går jag hellre ut på kvällen. I skrivande stund har jag faktiskt varit ute i dessa 26 grader och nu kyler jag mig med två kalla handdukar och ska duscha kallt strax. :) Hade det inte varit för Noomie hade jag varit inne och väntat till på kvällen. 
 
Denna vecka har jag också haft mer smärta, vilket det i och för sig känns som att jag skriver varje vecka. Jag trodde att det var förvärkar, men eftersom de aldrig gick över och både kom när jag vilade och var ute och rörde mig så tog jag upp det med min barnmorska i fredags. Smärtan sitter i ryggslutet och går som ett bälte runt hela magen. Fick till svar att det kunde vara foglossning. Yay. Det har jag väl i och för sig haft lite känningar hela graviditeten av, men ändå. Det är så förvirrande med all smärta. Är inte van vid det men å andra sidan har jag ju aldrig varit gravid innan heller. 
 
BM-besöket gick i övrigt bra, vi fick lyssna på hjärtat och hon hittade det typ direkt så det var jättemysigt att få höra. Sedan kände hon efter hur bebis låg och just nu ligger hen med huvudet uppåt på höger sida. Har bebis inte vänt sig till nästa besök i mitten av juni så blir det nog ett vändningsförsök sedan om ytterligare någon vecka efter det. Tog blodprover också, återigen blev jag stucken tre gånger för hon ville vara säker på att jag verkligen hade så dåligt järnvärde och ja tydligen så har jag så dåligt. Eller blodvärde som de kallar det för. Dock är det inte supersuperdåligt utan ligger precis på gränsen för vad som är okej. Så det är lite osäkert ifall jag ska börja med järntabletter eller ej. Helst vill jag nog slippa men ja får se vad de säger när jag får veta resultatet. :) Försöker äta järnrikt men det hjälper inte direkt. Blodsockret var perfekt så det kändes bra och jag har inte gått upp allt för mycket i vikt heller. :) Har en väldigt liten viktuppgång för att vara så gravid som jag är så det är jag glad för. Särskilt med tanke på att jag inte varit den hälsosammaste den här graviditeten. Nu när det är så varmt blir det mycket glass. 
 
Sedan skrämde bebis oss återigen på kvällen. Efter besöket igår mötte jag upp min kusin som har en liten bebis och vi umgicks ett  tag, var superkul att få se henne igen. Sedan började ryggen krångla så jag for hem och lade mig. Låg hela eftermiddagen och kvällen och tyckte att det sparkades dåligt därinne. Min kickometer på mobilen var oroväckande låg så jag ringde faktiskt in till förlossningen och for in på ett ctg och de ville även göra ultraljud för säkerhets skull. Jag tycker det är skönt att de verkligen bryr sig, man blir så omhändertagen och de flesta är så himla gulliga att jag blir rörd. Jag tycker det känns tryggt att man blir tagen på allvar för det här med minskade/svaga fosterrörelser, att forskningen kommit så pass långt. Kanske låter jag som en hispig mamma för folk som har kollat upp rörelserna ett antal gånger under denna graviditet, men för förlossningspersonalen får jag komma precis när jag vill och det känns helt underbart att de är så förstående. Bebisen sparkade faktiskt en del under ultraljudet och ctg:n såg jättebra ut. Hen är precis i den storlek och vikt som hen ska vara i under denna period och jag fick också veta att det ser ut att bli en normalstor bebis. Skönt. 
Jag och Viktor har slutat freaka ut när vi upptäcker att rörelserna avviker. Klart vi blir oroliga, men vi stressar inte längre upp oss utan sätter oss lugnt i bilen och åker in. I de allra flesta fall mår ju faktiskt bebisen bra därinne, men man ska alltid kolla upp. Vi har som regel att vi går inte och lägger oss oroliga över hur bebisen mår, utan vi ringer in hellre en gång för mycket. Det känns tryggt. Och jag är glad att vi har hyfsat nära till förlossningen också, det underlättar. 
 
 
 
Vecka 32 magen i torsdags. Detta var när vi precis var hemkomna efter att ha firat mamma och jag var supertrött. :p Fläcken på min klänning är vatten jag spillt och inget annat. Blev inte snyggare än såhär. Jag orkar inte ta så fancy bilder, vilket jag inte vet om jag kommer ångra sedan. Men om jag i framtiden skulle gnälla på det så vill jag bara påminna mig själv redan nu om hur trött och varm jag är och faktiskt inte orkar. :P Det är roligt minne oavsett hur det ser ut. Om åtta veckor cirka får vi träffa dig. <3 
 
Nu ska jag gå och blöta ner mina handdukar igen och sedan lägga mig ett litet tag innan Viktor kommer hem från jobbet. Han jobbar sista lördagen idag, yay. 
 
Hörs senare. Nu välkomnar vi vecka 33. :) 
Gravid 2017, Magbilder | |
Upp