Vändningsförsök

Har knappt orkat skriva de senaste dagarna. Varit lite ur gängorna energimässigt och kroppen har inte riktigt varit på topp. På måndag ska vi till sjukhuset för att göra ett så kallat vändningsförsök, då vår bebis har det himla bekvämt med rumpan neråt i min livmoder vilket läkaren och barmorskan inte tycker är så populärt. Så på måndag ska de göra ett försök att vända bebisen rätt. Jag får åka dit, lyssna på ctg, få medicin via en venkateter så livmodern ska slappna av och vara mer samarbetsvillig, sedan försöker de vända bebis och så blir det lite observation efter ifall det lyckas. Annars görs det om efter två, tre dagar. Lyckas inte det blir det kejsarsnitt såvida jag inte kan föda i säte, men jag känner redan nu att jag vägrar föda i säte även om de kommer fram till att jag skulle kunna det. Då tar jag hellre ett kejsarsnitt alla dagar i veckan. Helst av allt vill jag ha en vaginal förlossning men just säte är bara nej för mig. Det innebär dessutom fler risker än att föda med huvudet först och de riskerna vill jag inte ta. Det kan ändå sluta med akutsnitt så jag känner nej. Hellre ett planerat snitt då än ett akut. Tänker verkligen stå på mig i sådana fall, känner jag! Men nu ska jag inte tänka så, förhoppningsvis lyckas allt och bebisen lägger sig som hen ska! :) 
 
Idag har jag varit hos barnmorskan, vi lyssnade på hjärtat (alltid lika mysigt) och pratade om vändningsförsöket nu på måndag hur det kändes oså, hur jag tänker kring förlossning och amning och sådana saker. Nu går hon på semester och kommer tillbaka några dagar efter mitt bf-datum. Då blir det möte såvida inte bebisen bestämt sig för att komma till världen redan. Då ses vi på efterkontrollen istället. Nu blir det en vikarierande bm resterande gravid-tid och jag hoppas att hon ska vara lika bra som min riktiga barnmorska. Jag har verkligen haft tur, jag har en fantastisk barnmorska som jag nästan tycker är lite sorgligt att släppa taget om efter denna graviditet, haha. Jag kommer verkligen sakna henne. Hon har varit så fantastisk mot både mig och Viktor att det inte finns ord och det gör mig så himla glad. Var så nervös över att gå till barnmorskan för första gången i november och mådde jättedåligt över det besöket av någon anledning. Hade ju "hört skräckhistorier" om dåliga barnmorskor. Men hennes positiva energi från de första minutrarna under besöket smittade av sig på mig/oss och vi är så tacksamma över att hon var så bra och så himla snäll. :) Har verkligen inget att klaga på och det är så skönt. ^_^ 
 
Blev en liten statusuppdatering från mig. Nu ska jag äta lite kvällsmat och faktiskt hoppa i säng. Är så himla trött trots att jag tagit en lång nap idag. Vi hörs. :) 
 
Bild från igår. Nu är det officiellt. Man ser inte fötterna längre! 
Gravid 2017 | |
Upp